Igår gick vi en promenad med killarna, runt vårat område. Helt plötsligt ville inte Matty hålla min hand längre utan han ville springa. Okej tänkte jag, det kan han väl få göra. Han börjar springa, och verkade väldigt exalterad. Då tittar jag lite framåt, och ser en stor orm slingra över trottoaren, ca 1 meter från M. Jag skrek och grep tag i honom, som förstårs blev jätterädd.. Stackarn..
Om ett litet barn blir biten av en giftig orm, tar det inte lång tid innan de reskerar livet. Vanligtvis tycker jag det bara är häftigt att se vilda ormar, men inte när vi är ute med killarna.
Förut såg vi aldrig några ormar eller spindlar men nu känns det som att vi ser de hela tiden.. Konstigt!

Nu ska jag sova, Cheers!